Gaaaaaaaaaah

Sådär, nu har jag haft mitt första utbrott på jobbet... ja, eller i tystnad på mitt rum...
Jag vet att jag fixerad vid mina solmarkiser, men vaffan... så fort den minsta gnuttan sol visar sig så åker skiten ner och jag sitter här deprimerad i mörkret...
Försökte förmedla min sorg till en arbetskamrat tidigare..

Samtal:
Jag
- Tycker inte du att det är jobbigt när markiserna åker ner så tidigt på dan och tar bort allt naturligt ljus från rummet innan solen hunnit komma över på denna sida av huset?
Arbetskamrat
- Nej, alla(!?!?*min kommentar*) tycker att det är skönt
Jag
- Inte jag, jag störs av att jag inte får in något ljus i rummet
Arbetskamrat
- Nej då, det är är skönt
Jag
- Jag tänkte iallafall höra om det går att trixa med de automatiska inställningarna så vi fick någon timme extra med ljus.
Arbetskamrat:
- Nej, det går inte (!?!?*min kommentar*)
Jag:
- Okej (Går iväg och gnisslar tänder)

En ljusglimt är mina fina orkidéer som har passat på att växa och få fram nya blomstänglar medan jag varit borta på semester...

... Vet inte varför jag är så fixerad vid markiserna, men jag är en dagsljusmänniska :-)